~~
När man börjar livet på nytt i främmande land är det inte så enkelt att bygga nya relationer, träffa vänner...
särskilt när man själv är ju mycket vuxen.
Jag hade tur. Ja träffade MARIA...
Via foto, via nätet.
Hon var en av de första som uppmuntrade mig att fotografera och utvecklas.
Min värld rasade samman när jag fick min diagnos, cancer.
Jag skrev om det på nätet som ursäkt att jag inte kommer att bli aktiv längre... Jag fick ett långt brev efteråt.
Maria skrev om sin cancer och gav mig råd att fotografera ännu mera...
Så började vår vänskap som med åren blev starkare, djupare och viktigare.
Vi skrev till varandra, vi pratade många gånger och många timmar på telefon, vi träffades några gånger,
hos mig, hos henne, och ute i naturen...
Vi diskuterade foto, trädgården, våra sjukdomar och besvär, vi gav varandra stöd när det behövdes,
och Maria var som en levande encyklopedi när det gäller vilda växter, hon visste allt om de.
Hon älskade havet och växter och höns... hon älskade livet...
Min kära vän förlorade kampen med den fruktansvärda sjukdomen för en vecka sedan...
Hon finns inte längre fysiskt, men hon finns djupt i mitt hjärta, i mina blommande tusenskönor - jag fick många plantor,
när jag var på besök hos henne.
Hon finns i min vintergäck och trädgårdsmålla, och svarta borstnejlikor och tidslösa...
De fina växter som pryder min trädgård kom från henne och kommer att finnas med de finaste minnen jag har om min vän...
Jag har svårt att ta in i mig att den telefon som ringer inte är från Maria...
~~
~~
~~
Vi är olika, det vet vi alla...
En är charmig och social, stjärna oavsett vart någonstans han/hon råkar befinna sig... Alltid toppen på topphumör,
så upptagen att uppträda att knappt se andra runt omkring...
Frågar, men lyssnar inte på svar... slukar i sig andras berömmelse, men ger aldrig något beröm tillbaka...
Den andre är osäker, lite tillbaka dragen, vill inte störa... Lyssnar gärna och ger uppmuntran, tror på det rättvisa och ärlighet, men är förlorad i det sociala...
En älskar rampljuset och annan känner sig inte bekväm i det... även om han/hon förtjänar det...
Sociala stora och små event... där träffas olika personer, de kaxiga och de blyga, observerade och observatorer...
Det är intressant att se, uppleva, känna, försöka förstå... men det kan också vara jobbigt att se, uppleva, känna och försöka förstå...
~~
~~
Po burzy przyszło słońce i burza wrażeń, nieprzetłumaczlnych, niestety...
Przesyłam Wam kilka promieni słonecznych uchwyconych pomiędzy deszczami i wiatrem. :)
~~
~~
~~
Det blåste häftigt igår, men jag struntade i det. Tio visade termometern och på himmelen strålade solen, så starkt att det nästan gjorde ont samtidigt så gav det glädje på gränsen mot eufori ;)
Gillar inte utsätta Olympus för salta vindar och tvekade en stund om jag ska ta med mig kameran överhuvudtaget, men hur ska jag ta en promenad utan Olympus?!
Slängde "min vän" över axeln med bara makro på och gick till havet. Tänkte att 50 mm kan räcka till någonting... Trodde inte att jag kan hitta något att fota i det blåsiga bland björnbärsbuskar, vissna nypon och rykande havet... Solen strålade och jag kände mig så lätt som en fågel och njöt av varma strålar som kändes på kinden trots vindar. Kände mig lycklig i mina nya fodrade gummistövlar, som tillät trampa över sumpiga stigar och rutten tång...
Och vet Ni vad? Jag kom hem med massor av olika bilder!
~~
Wietrznie albo mokro, taka jest moja jesienna rzeczywistość nad morzem. Wczoraj wiało dość porywiście, ale w promieniach słońca i przy dziesięciu na plusie świat wydawał się przyjazny. Przerzuciłam więc drogiego Olympusa przez ramię i poczłapałam w moich nowych gumiakach na plażę.
Przewiało mnie porządnie, ale czułam się jak ptak... szczęśliwie wolna i nawet udało mi się pstryknąć co nieco ;)
~~
~~
