~~
När man börjar livet på nytt i främmande land är det inte så enkelt att bygga nya relationer, träffa vänner...
särskilt när man själv är ju mycket vuxen.
Jag hade tur. Ja träffade MARIA...
Via foto, via nätet.
Hon var en av de första som uppmuntrade mig att fotografera och utvecklas.
Min värld rasade samman när jag fick min diagnos, cancer.
Jag skrev om det på nätet som ursäkt att jag inte kommer att bli aktiv längre... Jag fick ett långt brev efteråt.
Maria skrev om sin cancer och gav mig råd att fotografera ännu mera...
Så började vår vänskap som med åren blev starkare, djupare och viktigare.
Vi skrev till varandra, vi pratade många gånger och många timmar på telefon, vi träffades några gånger,
hos mig, hos henne, och ute i naturen...
Vi diskuterade foto, trädgården, våra sjukdomar och besvär, vi gav varandra stöd när det behövdes,
och Maria var som en levande encyklopedi när det gäller vilda växter, hon visste allt om de.
Hon älskade havet och växter och höns... hon älskade livet...
Min kära vän förlorade kampen med den fruktansvärda sjukdomen för en vecka sedan...
Hon finns inte längre fysiskt, men hon finns djupt i mitt hjärta, i mina blommande tusenskönor - jag fick många plantor,
när jag var på besök hos henne.
Hon finns i min vintergäck och trädgårdsmålla, och svarta borstnejlikor och tidslösa...
De fina växter som pryder min trädgård kom från henne och kommer att finnas med de finaste minnen jag har om min vän...
Jag har svårt att ta in i mig att den telefon som ringer inte är från Maria...
~~
~~
Jeg ble helt trist over denne nyheten i forrige uke.Ufattelig!Jeg føler meg deg og tenker !Vennlig hilsen Anita
SvaraRaderakondoleanser
SvaraRadera- Hejsan Halina.
SvaraRaderaFina tänkvärda ord om en viktig, riktig vän.
Hälsningar från en regnig ostkust.
Goda vänner är det bästa man kan ha och underbart när man verkligen behöver dom och behövs för dom....
SvaraRaderaKram
Kristina
Halina! Så fint du skriver till och om din vän. Vänskapen som när den är som finast, skör och samtidigt så oändligt stark. Så fint att hon finns i dina tankar när du påtar i jorden, när du planterar om. Livet är inte enkelt och vi vet aldrig vad vi har att vänta oss.
SvaraRaderaJag skickar dig ett mail/Brita
Halina, så fine ord du har skrevet.
SvaraRaderaDet er alltid vanskelig når en venn blir borte. Men de vil jo alltid være der i hjertene.
Kondolanse fra meg.
Hilsen Hilda
Cóż napisać, czasami lepiej pomilczeć z tymi, którzy nie mogą mówić, bo cierpią za bardzo.
SvaraRaderaPozdrówki.
Hon var gudomlig.
SvaraRaderaEn helt suverän vän.
Hon pursade på en om man tappade lusten att fota och blogga.
Jag kan inte fatta att hon inte finns här nere bland oss längre.
Fruktansvärt tomt.Jag tänker på henne jämt och ständigt.
Då blir jag så ledsen samtidigt som jag blir fly förbannad på denna jädra cancer.
Sååå jättefint du har skrivit Halina.
Du är också en underbar vän bara så att du vet det.
Kramizzzz going
Vackra ord, stor sorg och en fantastisk illustration.
SvaraRaderaVi möts, vi finns för varandra...några dagar, några år eller för evigt...
Jag finns, jag kramar dig och jag vet hur det känns...men, otroligt nog...det går över och kvar finns bara de ljusa vackra minnena...de vi för alltid bevarar närmast hjärtat.
Hon kämpade och lämnade ett stort tomrum, men vi minns henne med ett ljust skimmer. Kram Elisabeth
SvaraRaderaSzkoda, że nic nie piszesz po polsku. Piękne impresjonistyczne zdjęcie. Jednak smutek jest międzynarodowy.
SvaraRaderaHalina, nie ma slow pocieszenia gdy strataj jest tak ogromna. Niech Twoja Maria po swojemu dalej zyje w Twoim swiecie i w twoich myslach, a wspomnienie o Niej niech zyje na zawsze w Tobie i bedzie silne, piekne i kolorowe. Jakie szczescie, ze tacy ludzie czasem, na drodze zycia, ocieraja sie o nas, inspiruja, daja nadzieje i wiare w swiat i siebie sama.
SvaraRaderaI znow przypomnienie o tym jak kruche jest nasze zycie.
Pozdrawiam cieplo.
De allra varmaste hälsningar till dig Halina! Så fint du skriver om henne. Hon skulle blivit så glad.
SvaraRaderaVarm kram
Hej. Vad tråkigt att det inte gick vägen för din fina vän. En jäkla sjukdom är det. Det var hon jag träffade med dig i Vårgårda eller hur. Var det förra året vill jag minnas. En underar själ det syntes. Förstår i alla fall hur det känns. Vår kompis dog ju i en bilolycka i början av året. Man vänjer sig aldrig vid att man inte kan lyfta luren och prata med sin vän. Han skulle fyllt år i lördags. Och man hade ingen att skicka kortet till. Jättejobbigt.
SvaraRaderaMen din vän var säkert tacksam över att ha en så fin vän som du.
Styrkekramar.
Beklagar och varmaste hälsningar till dig och vad fint du skrev!
SvaraRaderaGripande historia. Beklagar. Hoppas du är på bättringsvägen och att bildskapandet hjälper dig.
SvaraRadera/mats